Helt i onödan?
Ååh.. Världens jobbigaste dag igår.. Vet inte vart jag ska börja men i korta drag så började Emmett bara att må sämre och sämre och vid 1 så kom det massa blod i alla blöjor så vi ringde 1177 och de sa att vi skulle på stenbergska på en gång. När vi kom till Stenbergska så slutade det med att vi skulle skynda oss till Umeå och att vi skulle ta prover i Umeå och att vi skulle upp på barn och att Emmett skulle få dropp för att han var så uttorkad och att vi skulle få slut på diarrén.. Men väl i Umeå så blev vi ganska snabbt hemskickade utan att dom gjorde någonting alls..
Vi hade knappt sovit och jag hade ätit en liten hamburgare på hela dagen så jag kände mig så less och irriterad på allt, vi kunde lika gärna ha varit hemma igår och bara suttit i soffan och ta hand om Emmett på bästa sätt men istället så skulle vi slösa tid och energi på en resa på över 26 mil.. Lagomt irriterad och bemött på världens sämsta och oförstående sätt.. Vissa läkare har suttit för länge vid skolbänken och umgåtts för lite med människor, så även fast han vi träffade säkert gjorde helt rätt bedömning på papperet så kändes allt bara så fel. Skulle jag vara läkare skulle nog en orolig mamma vara den sista människan jag skulle vilja träffa också men just därför kanske man ska vara lite bättre på de sociala, det slutade med att efter vi hade lämnat rummet så gick jag in igen och pratade med en sjuksköterska och efter de samtalet så kände jag mig betydligt nöjdare och vi lämnade vi Umeå lugna och extremt trötta. Vi stannade och köpte lite mat och Emmett fick behålla den för första gången på ett dygn. Så efter 22 var vi hemma och kröp direkt ner i sängen..
Idag mår Emmett jätte mycket bättre och det är bara några blöjor som är lösa och han har dålig aptit, men snart är våran krigare helt återställd! :)
