Godnatt
Imorgon ska jag typ gömma mig i kontoret eller någon annan stans så att jag får SOVA!! Försöker föreställa mig hur Simon känner då han får sova 7 timmar i sträck helt ostört i natt. Ethan blir så förtvivlad då jag försöker smita från honom för att jag ska få sova ostört (då Simon är hemma såklart), så det brukar vara omöjligt. Har lagt mig i Emmett säng nån natt och i Falun la jag mig med Emmett också, men mitt i natten, senast kl 3, oftast kl 1 (om magen är knorrig) så kommer tassande steg och letar upp mig, än hur mörkt de är i rummet. Ethans näsa är som en blodhunds efter mina bröst.. Tur att jag tycker amningen är mysig fortfarande, men jag tycker inte om snuttandet och rulla runt 100 varv och sparka mig på mina bröst eller i ansiktet eller ligga på mig hela nätterna. Tror de är magen som spökar, för de är så olika från natt till natt.. jag skulle då aldrig vilja ta bort sen tröst som jag ändå är för honom. Bara att härda ut, Emmett började sova bra då han var två år så jag väntar.. bara några månader kvar ju ;) Sen är Ethan den tryggaste ungen jag träffat, så det känns värt allt slit. Man blir ju lite galen stundvis då man har någon klistrad på sig konstant. Men jag vet ju att det bara är en kort period i livet som är så här intensiv. När man snart har en 5åring som klarar sig mest själv och inte tycker att sin mamma är så spännande längre så har orden "njut, de är små så kort stund" fått en ny innebörd också ;)
Vofflor till mellis hos min farmor och middag och bad hos killarnas farmor efteråt :)