Umeå
Jag och Ethan ligger och hostar i kapp.. Trodde jag hade blivit frisk men jag verkar fått en omgång till av förkylningen. Visst har man varit förkyld mycket som småbarnsförälder, men den här hösten har varit helt sanslös. Tror inte det gått en dag då alla i familjen varit helt friska. Jag hoppas att det ska ge sig snart, kanske blir bättre då vi isolerar oss lite nu under jul..
Men lite roligheter händer det iaf, i fredags så lämnade vi bort pojkarna till mina föräldrar. Var tredje gången Ethan sov borta. Vi hade en samlat ihop poäng till en gratisnatt dom vi var tvungna att utnyttja. Så det blev första gången vi bodde på comfort hotel winn som är rätt så nybyggt. Det kändes dock inte helt färdigt, typ ställen som målarna inte hade hunnit bättra på och hemsk finish på målningsdelarna, men det är väl bara jag och Simon som recenserar målarnas jobb då vi åker på semester? Servicen var iaf bra, vi beställde även upp väldigt god mat till rummet! Egentligen tog vi det mest lugnt i Umeå, köpt 2 julklappar, men vi ska typ inte köpa några julklappar så vi ville hålla igen börsen så mycket vi kunde. Blev dock lite julmatshandling innan vi åkte hem, älskar Ica maxis utbud! Köpte bla en ekologisk nitritfri julskinka som jag har höga förväntningar på, så jag längtar redan nu till julafton då vi ska provsmaka den ;)
Och med pojkarna hade det gått bra, var inte orolig, men man vet aldrig med Ethan speciellt då han hade varit lite febrig natten innan. Blev ju sammanlagt ett dygn vi var borta. Var egentligen bara mina bröst som tyckte den här resan var lite jobbig. Haha. Både jag och Ethan älskar att amma och har inga planer på att sluta. Kan bli lite ledsen att just kvinnor ska vara de som kommenterar amningen, de om någon borde ju veta hur mycket man måste kämpa den första tiden för att få amningen att fungera och de om någon borde ju förstå fördelarna med amning? Tror dock mycket handlar om okunskap, har under dessa 5 år fått så sjukt konstiga råd kring amning, tom av utbildad personal i ämnet. Att amningen inte fungerade speciellt länge med Emmett var i största del pga att jag lyssnade på råd jag aldrig borde ha lyssnat på. Så med Ethan gjorde jag tvärt om, läste på och skiter i vad folk tycker. För Ethan så är just brösten hans trygghet, men samtidigt så lider han inte av att inte amma ett dygn och är inte mer svårsövd för det. En av de stora fördelarna i höst har verkligen varit att kunna amma då Ethan varit både förkyld och magsjuk, då behöver man inte vara orolig att han inte får i sig nog med näring även fast han inte får i sig mycke vanlig mat.. Egentligen är ju det enda negativa med långtidsamning att det är svårt att åka bort mer än ett dygn. Har en weekendresa innestående i present som jag längtar efter att få åka iväg med min farmor och faster. Men då jag var gravid med Ethan så fick jag ett klokt råd av en barnmorska som jämförde mitt liv med ett en meter lång tumstock, där varje cm var ett år. När barnen är små har iaf jag känt mig instängd och fått panik stundvis. Man får ju inte ens gå på toa ifred och Ethan har varit fastklistrad på mig. Blir ju ännu mer påtagligt då man är deras huvudföda i minst 6 månader. Jag är ju även hans trygghet, mina hjärtslag gjorde honom tom trygg i flera månader innan han var född. Så då jag får de där instängdhetskänslorna så tänker jag bara att det ändå bara är en cm på den där tumstocken. Alldeles för snart har tumstocken hoppat 10 cm framåt och jag har tonåringar här hemma som kanske varken vill kramas eller har mig som nummer 1 på deras "idol-lista".. Tiden går fort och snart har jag en 2 åring och en 5 åring här hemma, de har blivit så stora..
